Under 1000- och 1100-talen utvecklades bergsbruket med gruvbrytning. Bergmalmen smältes av bergsmän i de första hyttorna. De drevs med vattenkraft och eldades med träkol – den tidens högteknologi.

Arkeologiska undersökningar har visat att den första hyttan i Engelsberg anlades senast under 1300-talets första hälft, då med namnet Englikebenning. På samma plats står än i dag den välbevarade mulltimmerhyttan på medeltida grund.

Bruket grundlades år 1681 och utvecklades till ett av världens då modernaste järnbruk. Det är det enda bruk i Sverige som bevarar såväl byggnader som åtskilligt av den tekniska utrustningen.

Platsen knyts till Engelbrekt

Till platsen knyts frihetshjälten och rikshövitsmannen Engelbrekt Engelbrektsson (död 1436). Troligen föddes Engelbrekt i Norbergs bergslag och var under sina uppväxtår tidvis bosatt hos sin farbror på Englikobyggning eller Englikobenning, som platsen då benämndes. År 1439 diktade biskop Tomas av Strängnäs en berömd frihetssång till Engelbrekts minne.

Järn användes bland annat till spik, verktyg och redskap, hästskor och till kanoner för den svenska krigsmakten. Under 1600-talet blev Sverige en av världens ledande exportörer av järn. Järnsmidets framgångar under stormaktstiden kan förknippas med invandringen av valloner och tyskar. Deras tekniska kunskaper och härdfärskningsmetoder förädlade det råa järnet till högkvalitativt och smidbart järn.

Bruksepoken i Engelsberg tog sin början 1681 då häradshövding Per Larsson Höök, adlad Gyllenhöök, anlade en ny hytta som fick namnet Engelsberg. En blomstringstid fick bruket under 1700-talet med familjerna Söderhielm och Hebbe som ägare.

Efter 1828 var Engelsbergs bruk fideikommiss inom släkten Timm. Järnbruket fick goda kommunikationer tack vare Strömsholms kanal och från mitten av 1800-talet en av Sveriges första järnvägar. Men bruket utsattes också för en hårdnande konkurrens från de storskaliga järnverken.

Generalkonsuln förvärvar Engelsberg

År 1916 förvärvades Engelsbergs bruk av Generalkonsul Axel Ax:son Johnson (1876–1958) som en del av Avesta Jernverks AB. Generalkonsuln investerade i en ny lancashiresmedja och valsverk som uppfördes 1917–1919. Driften lades dock ned redan 1925. Läget på järnmarknaden var ansträngt. Anläggningen återstartades först 1942, då som ett mindre pressverk för rostfria plåtartiklar. Råvaran var spillplåt från Avesta. Bland annat levererades köksutrustning till försvaret.

År 1948 gjordes en ny omfattande investering i Engelsberg. Valsverket byggdes om till en mekanisk verkstad för produktion av ventiler och rördelar. ”Ventilfabriken” var född. Verksamheten ökade successivt och som mest fanns omkring 35–40 anställda.

Den industriella produktionen i ventilfabriken kom att överleva i olika format och med periodvis olika ägare fram till 2012.